ninjablogg

Jaha. här sitter jag och njuter av en mycket god mazarin och dricker lite kaffe. I min mörklagda men välstädade etta med kokvrå i Blåsut sitter jag och tänker lite på mitt liv och njuter av detta goda bakverk samt dryck. Jag målar tavlor föreställande Jonas Franzéns nakna kropp mest hela tiden. Men vad hände egentligen efter Björnes magasin, kanske ni undrrar. Varför slutade jag vara Björne helt plötsligt? Vad hände med min sjuka relation till Snigel och Eva Funck?

Jag minns inte vilket år det var, men det kan ha varrit 1998 och mitt sug efter heroin var kraftfullt! Jag var inne i den där björndräckten, som alltid, i den där härliga björndräckten och det var varmt, jättevarmt det var högsommar och jag ville ha lite godis. Bara lite godis, en liten bit bara tänkte jag, bara en liten kanyljävel. Jag gick ut ur svt-huset och ner till en kiosk och sa: "Tja, ge mig lite hillbilly heroin, tack. Det bästa du har! " Och så skrattade jag det där snälla björnskrattet medan jag lade ner några nummer av sporttidningen Buster i dräckten, varpå kioskinnehavaren tog fram en pistol och sköt mig rätt i björnmagen. Det kändes som att någon lekte krig med mina tamar och jag var påväg att dö, det var så här det känndes att dö som björn tänkte jag och den där Michael Jackson-låten "black or white" spelades i bakgrunden och mitt vinröda blodet forsade ut över golvet, jag kräktes i min björnmask." 

Nu låg jag i en ambulans på väg till sjukhuset, slangar var inkopplade i min kropp, det gjore ont överallt och jag tänkte på Robert Gustafsson, lilla snigel och maträtten fläsk med löksås. Efter det SVART i vad som kändes som flera månader. När jag vaknade upp var det första jag såg en doktor som kollade på mig och sa "är det inte du som är Björne?", "jo", sa jag.

Efter några veckor blev jag utskriven och gick tillbaka till svt-huset för att fortsätta mitt arbete som Björne i Björnes magasin. Jag hade lämnat in björndräckten på lagning och den var nu helt i sin ordning igen. Jag var så glad. Allt kändes så bra jag hade världen vid mina fötter. Men så såg jag den, den där löpsedeln som skulle förändra mitt liv för alltid. Björne hög på hillbilly heroin, rånade kisok, blev skjuten" Strax därefter kommer jag fram till svt-huset och ser hur en polisbil stannar framför byggnaden. En polisman kliver ur och går fram till mig. Han nickar på det där polissättet och säger: "nämen hej, Björne", och jag svarar"hej". Polismannen är obehaglig och han stinket baksnus.

När polismannen kommer nära mig blir jag illamående och backar, då tar han tag i min arm och drar den bakom min rygg i någon sorts polisgrepp. Jag håller på att bryra armen och känner hur smärtan i magen håller på att döda mig. Men jag kan klara det här, tänker jag, jag är ju ändå en riktig björn. Polismannen säger att han vet vad jag gjort och jag säger att jag bara försökte köpa lite heroin och så trodde väll kioskägaren att jag var en riktig björn och så sköt han mig. Men polismannen säger att han hört alla bortförklaringar förut. Det är ingen idé att försöka förnek vad jag gjort.  Jag är bara en "vidrig björn som är torsk på heroin" säger han och spottar mig i ansiktet. Tio minuter senare sitter jag på polisstationen , min björndräckt stinker snus. Så gick det till , sedan var jag inte Björne längre, nu var jag istället känd för "knarkbjörnen". Jag och lilla snigel har nästan ingenkontakt längre, vi mailar ibland. Eva Funck har sagt upp kontakten med mig helt coh hållet eftersom hon tycker att "björnar borde veta bättre".

Don't buy drugs. Become a moviestar, and they give you them for free.


Fuck it! Nu ska jag och Ola Lindholm ner till Gröna Jägaren. Vi har någonting stort på gång! / Jörgen